Jag är en av alla som går runt med tusen ideér och tankar men inte tycker att jag kommer någon vart. Det finns inom mig men kommer inte ut i ljuset.
Ibland skapas något från början till slut men mest är det bara holabaloa där inne i kroppen.
Jo jag började med en blogg för länge länge sen men något av mina barn sa att den var för personlig, ”så där får man inte skriva” och så vidare. Så jag raderade.
Nu är jag gammal nog att få skriva vad jag vill tänker jag.
Jag älskar ju att skriva!
Texterna kommer handla om Solkulla Matskog huller om buller. Inte så mycket kunskap om jag känner mig själv rätt, men kanhända igenkänning, glädje och inspiration.
Och det är klart man lär av andras misstag också, och mina kommer det finnas mycket av här. Så något lär ni er kanhända.
Jag tänker inte berätta om vem jag är för det blir en roman, när jag väl börjar kan jag inte sluta nämligen. Tycker liksom att några rader blir för futtigt. Läser om dem och känner att `det där är ju inte jag´, jag är så mycket mer.
Men för att ni ska få en glimt:
Jag har en stor vildvuxen trädgård där mitt liv pågår.
Brinner för människomöten trotts att jag inte är så bra på sociala regler. Anses nog lite udda och kanhända lite gränslös emellanåt.
Jag försöker inte passa in, det har jag inte tid med. Och tråkigt är det.
Jag är lyckligt gift och älskar honom varenda dag.
Våra barn har egna familjer och de mår fint, så jag kan få njuta av dem utan att oroa mig. En ynnest jag är tacksam för varje dag.
Det jag kämpar med är tankarna på att jag inte gör tillräckligt mycket. Förlåter mig själv varje kväll så att jag kan vakna och testa en ny dag utan en mörk ryggsäck.
Just nu känner jag att den här bloggen kommer bli lite som en dagbok om vad som händer här i Solkulla Matskog, i hjärnvirvlar och underjord.
Vi får se.
Kanhända kommer jag bara skriva en gång per månad.
Det får bli som det händer.